Ljuva sommar.
Du ljuva dag
Sol av behag
Med dagg på gräs
Nu är sommar här
Jag gör vad som helst.
Om någon gör dig illa,
Ska den onda lida så som du gjorde.
Om ditt sinne snurrar,
Ska jag försöka allt för att det ska stanna.
Om ditt hjärta slutar slå,
Ska jag skänka dig mitt.
Om din syn försvinner,
Kommer jag vägleda dig.
Brunt utan dess like.
Ett dött blad yrade förbi mig en vinterdag. Jag kände mig plötsligt sorgen och saknade färgen på lövet men så kom jag och tänka, brunt är också en fin färg.
Mening med livet
Snöflingorna går i slowmotion rakt på mitt ansikte, dem smälter och försöker rinna ner likt tårar.
Plötsligt blir det som att dem börjar snabbspola. Piskandes mot mina ögon, på mina kinder river dem upp gamla sår av minnen.
Allt blir till en blurr och tiden försvinner bakom min existens.
Vad är jag, frågar mitt inre. En känslosam och ilsken skapelse med borttappad förståelse vad som är meningen med livet.
Fast kanske, bara kanske vet jag där längst inne..
Att älska, bli älskad, sakna och bli saknad.
Uppleva det liv det vi vill att det ska bli.
Men gör jag allt det där eller saknas det något som jag ej har här?
Röda kinder
Röda kinder
Oh pirr i magen.
Vad nu?
Jag glöder
Oh snabbt tar eld,
Långt inom mig.
Någon känsla
Du har väckt,
När du kom nära mig.
Ett flin på läpparna
Oh oändlig glädje.
Är detta vad som kallas,
Kärlek?
En kamp mot vägen.
Jag är en fågel som flyger i regnet,
Dropparna river i mina fjuniga fjädrar.
Jag flaxar allt jag kan,
måste motstå de kraftiga vindarna.
Jag vill bara hem.
Väntan.
Hjärtat slår inombords så hårt så det ekar.
Energin den ökar. Skulle kunna springa tusen mil för att bara få nudda din arm.
Allt pulserar, det åker genom hela mig. Som om det vore en ilsken flod som skvalpar mot ett taggigt sten berg.
Det börjar koka inom mig, hela mig. Som om jag vore flytande lava.
Det är inte ilska. Utan något annat.
Jag väntar. Flera minuter, eller om det kanske är sekunder.
Rosiga kinder och allt annat på samma gång.
Du svarar på mitt meddelande jag skicka.
Nu dör jag lycklig.
Inga bilder än+ åker till Sverige idag.
Är så här att jag har inga bilder att lägga upp för kameran går inte som den ska och framtiden ser inte ljus ut för den. Och idag nu på morgonen så ska jag åka till Sverige och jag kommer inte ha möjlighet att blogga då. Eller genom mobilen isf, men det är krångligare så var lite förberedda att det inte kommer bli så jätte bra och inte så bra bilder (pga; dålig kamera i mobilen) Hoppas ingen blir besviken.
Här är en bild på mig när jag hade lite längre hår, så ni vet.
Efter regnet ligger regndropparna kvar på strået.
Regndroppe, regndroppe på strået där, säg mig vem som glimrigaste är.
Sten, sax och påse.
Sten, sax och påse leken. Sten klår sax, sax klår påse och påse klår sten? Tycker påse verkar klå både sten och sax, bara att lägga ner dom i påsen. Och ja, saxen är vass, men om man inte försöker klippa med den så går inte påsen sönder? Påsar är bra, sten och sax är dåliga. Saxen är vass, stenen är hårt och påsen är gjord av plast. Saxen kan man skära sig på, stenen kan man slå sig på (eller andra) men en vanlig plastpåse i normal storlek är inte farlig? Så länge man inte sätter den framför munnen och näsan.. Tycker att plastpåsar är ganska intressanta, att plasten är så tunn och mjuk. En sax är en filur med glasögon som klipper i saker. Och en sten, fina, fula, stora, små, platta eller runda. Dom är coola. En helt vanlig sten kan vara flera år utan att vi tänker på det, den kan vara mer än hundra år!
Slutcitat; Stenar är coola.
Ett vanligt löv.
Ett helt vanligt löv flyger i väg med vindens lätta puffar. Det blir blåsigare och alla andra löv flyger runt i luften över mitt huvud och runt mig. Magi kanske? Logik; det är vinden. Men man kan fantisera, låta tankarna flyga runt med löven. Vinden sakta avtar och alla dessa löv, faller ner som lätta regndroppar. Utan ljud.
(Taget förra året)
Att säga att man är kär. Att säga ''Jag älskar dig''
Nu är det så här! Jag är kär! Men inte kär i en, i två. Jag älskar dom lika mycket, jag älskar dom så himla mycket! Har ingen aning om dom kan förstå det, mina två kärleker. Så fort jag ser någon av dom eller bara tänker på dom så bultar mitt hjärta snabbare och jag bara ler.
Känslan att vara kär är så otrolig! Den är så stark och mäktig! Kan ni tänka er känslan att säga till den ni är kär i att ni är det? Känna hur det pirrar ända ner i maggropen, hur hela kroppen blir varm och hjärtat dunkar snabbare än vanligt. Tusen gånger snabbare! Men för mig att säga ''Jag älskar dig'' är så mycket starkare, för den meningen är starkare än allt annat man kan säga, starkare än hat, glädje och sorg.
Jag har sakt jag älskar dom två, alltså på det kärleksviset som inte är inom vänskap och familj. Läst och hört att många säger att dom skulle kunna säga att dom älskar någon tusen gånger om för att dom ska verkligen förstå att dom gör det, men jag visar det. Jag vill inte säga till någon flera gånger om att jag älskar dom, det kan slitas ut även om den är stark. Älska är viktigt för mig, jätte viktigt. Och det är det säkert för jätte många andra.
En sten föll från himlen.
En liten sak kan göra stor skillnad.
Ner föll en sten från himlen ända ner till botten av havet. Plums lät det när den nudda vattenytan, bonk lät det när den nudda botten. Stenen passa inte helt in i botten för det bara var en massa sand där. Sand så långt man kunde se, stenen kände sig ensam och ville till andra stenar. Men den kunde inte röra sig, den var paralyserad.
Men så föll en till sten ner från himlen och då blev stenen glad. Nu var inte stenen ensam längre, den hade fått en vän.
Verklighetsförankrad på två filurer jag känner.
HEJ
Jag har varit i Sverige och har inge internet på datorn där och så ville inte mobilen hjälpa till heller. Men nu är jag hemma igen!
Vi följde musiken.
Jerker och jag var ute igår 00:06 nånstans där. Vi följde musiken och alla människor. Det blev för många och för höga ljud av allt prat så vi knöt våra fingrar och gick tätt ihop iväg mot det tysta och mörka. Där det är som lugnast för två människor som blir mindre bland för många. Vi vandra hand i hand i natten tillsammans, påväg mot ingenstans. För fokuserad av hans närhet så jag inte märkte att vi gick fel. Men vi kom hem igen.
Det var ett äventyr. Vi var på ett oskriver uppdrag av rymden, av stjärnorna. Men stjärnorna såg vi inte, bara månen. En fin vit vacker måne.
Nu sitter jag ensam hemma och tänker på små saker runt om oss.
Detta är några plast blommor som vi har i köket, tycker dom är så vackra så ville ta kort på dom.