Mening med livet
Snöflingorna går i slowmotion rakt på mitt ansikte, dem smälter och försöker rinna ner likt tårar.
Plötsligt blir det som att dem börjar snabbspola. Piskandes mot mina ögon, på mina kinder river dem upp gamla sår av minnen.
Allt blir till en blurr och tiden försvinner bakom min existens.
Vad är jag, frågar mitt inre. En känslosam och ilsken skapelse med borttappad förståelse vad som är meningen med livet.
Fast kanske, bara kanske vet jag där längst inne..
Att älska, bli älskad, sakna och bli saknad.
Uppleva det liv det vi vill att det ska bli.
Men gör jag allt det där eller saknas det något som jag ej har här?