Jag gör vad som helst.
Om någon gör dig illa,
Ska den onda lida så som du gjorde.
Om ditt sinne snurrar,
Ska jag försöka allt för att det ska stanna.
Om ditt hjärta slutar slå,
Ska jag skänka dig mitt.
Om din syn försvinner,
Kommer jag vägleda dig.
Brunt utan dess like.
Ett dött blad yrade förbi mig en vinterdag. Jag kände mig plötsligt sorgen och saknade färgen på lövet men så kom jag och tänka, brunt är också en fin färg.
Mening med livet
Snöflingorna går i slowmotion rakt på mitt ansikte, dem smälter och försöker rinna ner likt tårar.
Plötsligt blir det som att dem börjar snabbspola. Piskandes mot mina ögon, på mina kinder river dem upp gamla sår av minnen.
Allt blir till en blurr och tiden försvinner bakom min existens.
Vad är jag, frågar mitt inre. En känslosam och ilsken skapelse med borttappad förståelse vad som är meningen med livet.
Fast kanske, bara kanske vet jag där längst inne..
Att älska, bli älskad, sakna och bli saknad.
Uppleva det liv det vi vill att det ska bli.
Men gör jag allt det där eller saknas det något som jag ej har här?
En kamp mot vägen.
Jag är en fågel som flyger i regnet,
Dropparna river i mina fjuniga fjädrar.
Jag flaxar allt jag kan,
måste motstå de kraftiga vindarna.
Jag vill bara hem.
Sten, sax och påse.
Sten, sax och påse leken. Sten klår sax, sax klår påse och påse klår sten? Tycker påse verkar klå både sten och sax, bara att lägga ner dom i påsen. Och ja, saxen är vass, men om man inte försöker klippa med den så går inte påsen sönder? Påsar är bra, sten och sax är dåliga. Saxen är vass, stenen är hårt och påsen är gjord av plast. Saxen kan man skära sig på, stenen kan man slå sig på (eller andra) men en vanlig plastpåse i normal storlek är inte farlig? Så länge man inte sätter den framför munnen och näsan.. Tycker att plastpåsar är ganska intressanta, att plasten är så tunn och mjuk. En sax är en filur med glasögon som klipper i saker. Och en sten, fina, fula, stora, små, platta eller runda. Dom är coola. En helt vanlig sten kan vara flera år utan att vi tänker på det, den kan vara mer än hundra år!
Slutcitat; Stenar är coola.
Ett vanligt löv.
Ett helt vanligt löv flyger i väg med vindens lätta puffar. Det blir blåsigare och alla andra löv flyger runt i luften över mitt huvud och runt mig. Magi kanske? Logik; det är vinden. Men man kan fantisera, låta tankarna flyga runt med löven. Vinden sakta avtar och alla dessa löv, faller ner som lätta regndroppar. Utan ljud.
(Taget förra året)
Att säga att man är kär. Att säga ''Jag älskar dig''
Nu är det så här! Jag är kär! Men inte kär i en, i två. Jag älskar dom lika mycket, jag älskar dom så himla mycket! Har ingen aning om dom kan förstå det, mina två kärleker. Så fort jag ser någon av dom eller bara tänker på dom så bultar mitt hjärta snabbare och jag bara ler.
Känslan att vara kär är så otrolig! Den är så stark och mäktig! Kan ni tänka er känslan att säga till den ni är kär i att ni är det? Känna hur det pirrar ända ner i maggropen, hur hela kroppen blir varm och hjärtat dunkar snabbare än vanligt. Tusen gånger snabbare! Men för mig att säga ''Jag älskar dig'' är så mycket starkare, för den meningen är starkare än allt annat man kan säga, starkare än hat, glädje och sorg.
Jag har sakt jag älskar dom två, alltså på det kärleksviset som inte är inom vänskap och familj. Läst och hört att många säger att dom skulle kunna säga att dom älskar någon tusen gånger om för att dom ska verkligen förstå att dom gör det, men jag visar det. Jag vill inte säga till någon flera gånger om att jag älskar dom, det kan slitas ut även om den är stark. Älska är viktigt för mig, jätte viktigt. Och det är det säkert för jätte många andra.
En sten föll från himlen.
En liten sak kan göra stor skillnad.
Ner föll en sten från himlen ända ner till botten av havet. Plums lät det när den nudda vattenytan, bonk lät det när den nudda botten. Stenen passa inte helt in i botten för det bara var en massa sand där. Sand så långt man kunde se, stenen kände sig ensam och ville till andra stenar. Men den kunde inte röra sig, den var paralyserad.
Men så föll en till sten ner från himlen och då blev stenen glad. Nu var inte stenen ensam längre, den hade fått en vän.
Verklighetsförankrad på två filurer jag känner.
Vi följde musiken.
Jerker och jag var ute igår 00:06 nånstans där. Vi följde musiken och alla människor. Det blev för många och för höga ljud av allt prat så vi knöt våra fingrar och gick tätt ihop iväg mot det tysta och mörka. Där det är som lugnast för två människor som blir mindre bland för många. Vi vandra hand i hand i natten tillsammans, påväg mot ingenstans. För fokuserad av hans närhet så jag inte märkte att vi gick fel. Men vi kom hem igen.
Det var ett äventyr. Vi var på ett oskriver uppdrag av rymden, av stjärnorna. Men stjärnorna såg vi inte, bara månen. En fin vit vacker måne.
Nu sitter jag ensam hemma och tänker på små saker runt om oss.
Detta är några plast blommor som vi har i köket, tycker dom är så vackra så ville ta kort på dom.
Mitt ''yttre'' titta fram.
Sminkade mig och spraya upp mitt hår. Att se mig i spegeln med detta på fick mig att känna mig annorlunda. Som en helt annan person, men bakom det ynka jag har på mig så gömmer sig mitt lilla jag.
Röda läppar, så kyss bara. Bakåt slickat hår/lurvigt, så fräckt. Maskaran, för att smälta ihop hela ansiktet. Mitt ''yttre'' blev så exaltherad av att se det den såg så den var lite fräck mot kameran på slutet när jag hade bytt till en ny tröja..
Det var dåligt gjort. Men ''yttre'' ville så gärna.
Att fånga en söt regnbåge.
En vanlig polkaklubba man ser. Jag ser en fångad regnbåge som har tappat många av dens färger. En ätbar regnbåge. Jag åt en söt regnbåge och den gav mig lycka. Jag undrar hur dom kunde fånga in denna söta regnbågen som man inte kan ta i, för handen åker bara genom den. Hur dom nu har gjort, så är det fantastiskt och inte omöjligt. Att fånga en regnbåge, som jag sen får äta.
Jag åt en regnbåge.
Att ''skapa'' något.
Det finns personer som jag lever för, som jag verkligen älskar över hela mitt pulserande hjärta. Det finns också saker runt oss som jag lever för, som gör mig glad. Som solen och månen. Tillexempel när solen går ner och skapar olika färger på himlen. Att en stor lysande sol kan göra så himlen blir tillexemper rosa. Eller när månen kommer fram och lyser upp den mörka himlen. Den bästa årstiden som finns då månen är uppe är vintern. Allt blir mörkare och stjärnorna blir klarare. Och så kommer månen och lyser upp med sitt vit ljusa sken.
Vi använder kameror för att ta kort på dessa magnefika skapelserna för att kunna visa andra. Men även om vi tar kort på dom med dom bästaste kamerorna som finns så kommer dom aldrig vara så fina som dom är när vi ser dom med blotta ögat!
Och en annan sak som jag lever för och älskar är att baka. Ta tillexempel ett vanligt pepparkakshus som alla delar är färdigjorda. Men så måste man sätta ihop alla dom delarna och kanske pynta den med. Vi skapar ett pepparkakshus, så som det var menat att vara. Ordet att ''skapa'' gör mig så glad. Att skapa ett pepparkakshus med lite pynt på. Eller en muffin, eller en tårta. Vad som helst! För vi skapar.
Dessa är en liten del av allt det jag har skapat.
Låset och nyckeln.
Vad finns det i denna lilla låda med låset? Jo pengar, eller hur?
Ett litet lås på en låda som behöver EN nyckel. Som kärlek va? Två personer som är gjorda förvarandra, precis som låset och nyckeln. Dom är helt olika på utsidan, men dom är fortfarande jorda av samma metall. Precis som oss, fast vi har skellet. Och inut i denna låda så finns det pengar, och bara nyckeln kan hjälpa låset att låsa upp det. Precis som oss, fast inut i oss finns det ett hjärta.
Om man tänker på det så går allt ganska bra ihop.
Ibland så är elden också hungrig.
Om ni ser det jag ser. Så ser ni en eld som är hungrig.
Om ni tänker det jag tänker. Så tänker ni att den rör sig i takt efter sin hunger. Precis som magen låter när den är hungrig, fast elden rör sig. Och sprakar.
Om det ska finnas någon logik i elden, så rör den sig av luften. Och sprakar av pinnarna. Men om man tänker om på allt, så måste det inte vara så alls. Elden lever, precis som vi gör.
~Let fire free, it's life to.~
Uppe bland molnen.
Tänk att flyga uppe bland molnen, att få röra dom. Att andas in den friska luften som går igenom dina lungor och ut igen. Se ner mot jorden på det grönska. Och sen, mot fysikens lagar. Landa på ett moln och titta ner mot alla.
